Författare: admin1

Eftersom att snälla Mimmi har bloggat i princip hela veckan så får väl jag ta mig i kragen och skriva lite här också, så därför tänkte jag berätta lite om vår första helg här i England.

I Lördags ringde klockan 06.30 (jag vet, ingen sovmorgon här inte!) och dagen började med att följa med ett gäng ”game keepers” (det kallas de som ägnar sig åt fågeljakt) och äta frukost på ett truckstop som bara ligger några minuter med bil från skolan. Eftersom vi faktiskt tröttnat lite på den varma frukosten med korv, bacon och massa annat så valde vi istället att gå till macken som låg vägg i vägg och försöka hitta något annat. När vi sedan steg in genom dörrarna så såg vi det, Subway! Valet av dagens frukost blev då ganska lätt och efter att vi tjockat i oss det så åkte vi tillbaka till skolan för att börja dagens aktivitet, nämligen fågeljakt! Vi var alla väldigt taggade för att få se hur allt gick till och hur jakthundarna jobbade. Denna dag anordnades av skolans andra-års elever som då bjudit in både lärare och andra skyttar och eleverna skulle då hjälpa till vid jakten på två sett, den ena gruppen elever hjälpte till med ”picking up” vilket betyder att de skickar iväg sina hundar för att hämta de fåglar som skyttarna skjutit. Medan den andra gruppen ”drev” fram fåglarna mot skyttarna med hjälp av flaggor som ger ifrån sig ett högt ljud när man viftar till med dom, de hade även dom med hundar som sprang tillsammans och lite före för att även dom skrämma upp fåglarna till flykt mot skyttarna. Jag, Emma och Mimmi fick prova på dom båda grupperna, mest för att se hur hundarna jobbade eftersom det var det som intresserade oss alla tre mest. Jag tror nog vi alla tyckte det var roligast att vara med vid picking up eftersom vi såg lite mer av hundarna där, än vid beating som det andra kallas. Om jag sedan ska prata för mig själv så tyckte jag det även var roligt att se skyttarna eftersom jag själv är intresserad av just skytte. Så för att sammanfatta denna dag så kan jag lugnt säga att dagen blev lyckad och att det var värt att gå upp lite tidigare.

Vår söndag var inte alls lika fartfylld som lördagen men det var rätt skönt att inte ha något planerat. Sammanfattning av söndagen: ta det lugnt dag! Vi sov så länge vi ville, försökte plugga lite och sedan tog vi oss en promenad i det FINA vädret här i England.

Det var allt för mig ikväll, hejsvejs!

Idag har vi då spenderat våran dag på ett Rescue Center! Det ligger en bit utanför Penrith uppe bland dom fina engelska kullarna! Det var vackra stenmurar överallt och får så långt ögat kunde nå! Vi blev skjutsade dit utav Joyce, en utav djurlärarna på skolan. Vi fick rundvisning utav John, en utav de som driver centret och han var nog en utav de trevligaste och roligaste personerna jag träffat på under den här resan! Både människa och hundperson rakt igenom. Han gick igenom lite regler och hur noggrant det är med att stänga grindar efter sig och ha koll så det endast är en hund utanför boxarna åt gången. Han berättade även lite hur han hamnade på centret och om sina egna hundar – som dessutom nästan alla är ifrån själva centret! Måste säga att det kommer bli riktigt svårt att låta bli att adoptera en utav hundarna och ta med hem till Sverige, för när man är över 18 får man väl göra som man vill, eller hur mamma?

Just nu hade de 16 hundar, men det kan variera uppåt 20. Det fanns även väldigt många katter och supersöta kattungar! En utav volontärerna är en tjej som går här på skolan, så henne umgicks vi väldigt mycket med. De flesta katter och kattungar var svarta och hon berättade att det är för att folk är vidskepliga och tror att en svart katt kan ge otur. Jag vet inte om det stämmer för alla svarta katter, men det finns säkert någon som lämnat in en utav en sån konstig anledning!

Centret var överhuvudtaget fint och väldigt mysigt, det kändes dessutom bra att människorna som var där är sådana som verkligen bryr sig om djur. Centret har upp emot 30 frivilliga volontärer som kommer dit och hjälper till, ibland bara någon gång i månaden eller flera gånger i veckan, det är helt upp till en själv! Sådant tycker vi om – heja djurmänniskor som vill det bästa för alla! Vi ska dit igen på måndag och fredag nästa vecka och eventuellt en till dag mitt i veckan, vilken det blir är ännu inte bestämt! Ska bli roligt att få jobba mer med hundarna och se hur de beter sig. Det ser vi fram emot!

Nu ska jag gå tillbaka till rummet och umgås med tjejorna så blir det nog en tidig natt idag, för imorgon ska vi ut på äventyr! hihihhi.

Puss och kram / Mimmi.
(Bilder är on its way.)

Igår blev vi lämnade utav våran älskade Monica. Helt ensamma i stora läskiga England. Jag vet inte hur många gånger vi sagt ”Shit vad det känns konstigt utan Monica..” Tack till världens bästa Monica som gjorde allt för att klara upp allt vi krånglat till, hjälpt oss med kniviga ord vi inte kunnat översätta och varit vår vakande lilla mamma. VI SAKNAR DIG! Men för att lugna er numera oroliga läsare så klarar vi oss bra iallafall. Igår rodde vi båt! Ni vet en sån där avlång smal båt som man sitter i och använder både armar och ben! – svårt att förklara, men det är typiskt för England iallafall. Väldigt svårt och det här med rytmen var väl inte vår starkaste sida.. men tillslut så!

Idag gjorde vi i ordning rävens nya hem, ”You’re brilliant!” fick vi höra. Man tackar, man tackar! Allt tack vare våra lärare på skolan som alltid tjatat om hur viktigt och noggrant det är med miljöberikning, så jag skickar vidare komplimangen till er! Vi fick även rida igen på eftermiddagen, det var faktiskt vi själva som insåg hur roligt och annorlunda det var, och bad om att få göra det igen. Helt klart en superbra dag! Imorgon ska vi för första gången ut på ”riktig” praktik, alltså bort ifrån skolan. Vi ska till ett Rescue center med mest hundar och katter, kanske några enstaka kaniner och andra djur, vi får se imorgon! Vi är iallafall riiiktigt taggade!

Vi har nyss kommit tillbaka från affären, vi LIFTADE både dit och hem. Första dagen frågade vi några här på skolan hur långt det var dit, vi fick höra att det tar topps 10 minuter att gå, yeah right.. det tog över 40 minuter! Så ikväll liftade vi, på riktigt liftade. Det var så roligt! Och nej.. det var inga mördare som körde oss, ena gången var det en ”warden! från skolan och andra gången var det en fritidsledare som såg oss gå där på trottoaren och vifta med tummarna, haha. Vi tackade supermånga gånger och var väldigt glada att vi slapp gå!

Jag ber hemskt mycket om ursäkt för att vi inte fått in bilder än, har verkligen letat överallt för att hitta någonting om bilder, men det finns INGENSTANS, blir toookig. Så snälla Anki, hjälphjälphjälp. Dessutom stort tack till er som kommenterar, det är riktigt roligt att veta att ni följer vår lilla resa! Tack och puss, nu ska vi se på film och äta vårt godis!

/Meme and buddies.