Cirka exakt nu när jag skriver det här har halva min tid i Belgien gått. (alltså skrevs det här ganska mycket tidigare än det kom upp på bloggen)
Det är onsdag den 23e september, mitt i vecka två av tre i Belgien. Klockan är 13:22, så mitt på dagen ungefär, och på fredag nästa vecka åker jag hem. Det känns otroligt skumt att halva tiden redan har gått, men det känns minst lika skumt att jag ska vara kvar i lika lång tid som jag redan har varit här.
Idag har varit en konstig dag på kliniken. Igår eller i förrgår fick vi in en katt med ”katt-AIDS” som ska bo här på kliniken i några dagar. Den får, och jag citerar, ”inte dö tills ägarnas son kommer hem, eftersom den är hans favoritkatt”. Jag har börjat referera till henne som ”AIDS-katten”, vilket inte är det mest smickrande smeknamnet jag har gett nån av djuren här. Stor del av min morgon har spenderats på golvet vid hennes bur, eftersom dom har märkt att hon äter bättre och verkar må bättre när hon inte är ensam.
Jag är trött. Extremt trött. Jag börjar 9.30 på morgonen och slutar 19.00, så jag jobbar ganska mycket. Flera timmar där i mitten är dessutom fullständig dötid, eftersom vi har stängt mellan typ 14.30-16.30. Timmarna närmast dom stängda timmarna brukar desstuom också vara tomma, så det blir ganska segt på dagen också. Förutom det trivs jag bra på jobbet. Hade varit kul med mer att göra, och det vore kul att förstå språket, men det går rätt bra ändå.
Det jag tycker är jobbigast med att vara här är att inte förstå vad folk säger på jobbet. Jag kan inte förbereda saker eftersom jag inte vet vad som ska göras med djuret. Jag lyckas ibland snappa upp ord som ”vaccination” eller ”leukemi”, men eftersom jag inte förstår vilken vaccination djuret ska ha kan jag inte plocka fram dom i förväg. Det är jättedrygt att känna sig typ onödig, som om man bara står i vägen och inte hjälper till.
Men ja, som sagt, förutom det så trivs jag asbra här! Min familj är hur gullig som helst, dom av dom andra värdarna jag träffade i helgen var superroliga och vi hade helt sjukt kul (men helghändelserna passar nog inte in i en skolblogg, så jag utelämnar dom detaljerna).
Nu är klockan 10:27 på torsdag den 24e september. Jag har inget att göra. Det är tre veterinärer och två praktikanter här (inklusive mig) och eftersom jag inte förstår språket är jag den minst nödvändiga här. Jag har sällan stört mig så mycket på något som jag stör mig på hur poänglös jag känner mig. Jag kan inte svara i telefon, använda datorprogrammen som dom brukar lära praktikanterna, prata med kunder, förstå vad det är för fel på ett djur utan att fråga eller ens ta betalt när dom bara ska köpa mat! Det är så otroligt frustrerande, särskilt på en sån här dag när vi är så många. Men men. Imorgon tror jag bara att vi ska vara tre här.
AIDS-katten åkte hem igår, men det är fortfarande en hund som bor här. Hon har ”Addisons”, en sjukdom som gör att hon inte kan producera kortison och typ mineraler (tror jag), så vi har henne på dropp 24/7, vi ger henne salt i maten och tvångsmatar henne. Hon har blivit lite bättre, och förhoppningsvis kommer hon kunna åka hem snart. Dessutom visade det sig att AIDS-katten var en han, inte en hon.
Eftersom jag inte har något att göra tänker jag skriva ett rejält blogginlägg och jämföra Belgien och Sverige lite. Nu kommer Anki studsa av glädje där hon läser. 😉 This is for you, Anki.
En stor skillnad, förutom språket som jag redan har klagat ganska mycket på, är pengarna. Dom använder mycket mynt här, något som vi inte gör i Sverige. Eftersom jag kommer från Brittland (mitt kärleksfulla smeknamn för Storbritannien) så är jag van vid massa mynt, men dom andra tjejerna blir så himla förvirrade. Det är himla kul att se dom stå med sina småmynt och inte fatta någonting. Vi gick på bio igår, så jag fick se ordentligt hur svårt dom tyckte att det är. ”VARFÖR HAR DOM MYNT? VAD BETYDER 50CENT?” ”Det är en halv euro, Ebba.” ”Jaha, okej… VAD ÄR DET HÄR FÖR MYNT DÅ?” Osv.
En annan skillnad som jag har reagerat starkt på är att dom har BORDELLER HÄR. Längs en skogssträcka på vägen till mitt jobb har dom tydligen bordeller. Els pekade ut dom på vägen till jobbet första dagen när hon och Anki skjutsade mig, och Anki skojade om att jag inte skulle gå dit på rasterna. Tror inte att dom märkte hur förskräckt jag var. Ni som känner mig vet att människohandel är en fråga jag bryr mig ganska mycket om, så jag vart riktigt chockad när det visade sig att det inte bara fanns här (det finns ju överallt mer eller mindre) men även att folk visste om det, visste vart det var och att ingen verkar särskilt upprörd. Ingen verkar göra något åt det. Jag blir fett ledsen varje gång jag åker förbi där och tänker på vad som händer där inne. Usch.
Dom äter mycket friterat här. Jag klagar inte! Jag älskar pommes och friterade vårrullar och kycklinggrejer. Måste säga att deras pommes är, och lyssna nog nu för det här är inget jag säger ofta, bättre än pommes i Brittland. *FLÄMT* Dom är fruktansvärt goda alltså. You don’t even know.
Andra småskillnader jag har märkt och reagerat på är att alla har egna höns, det finns folk som har typ rådjur (dom är lika ”fallow deer”, men vet inte vad det heter på svenska) eller hjortar som husdjur i trädgården. Om man talar engelska med kassörskan blir hon genast mycket trevligare än hon var mot den belgiska mannen som var före en i kön. Man kan köpa bröd i automater ute på gatan (som dryck- eller snacksautomater som man ser på flygplatsen). Salt kostar inte mycket. Vet inte vad det kostar i Sverige, men här köpte jag ett kilo för 5kr. (Fråga inte varför jag köpte ett kilo salt. Jag vet inte riktigt själv.)
Jag gillar Belgien och belgiska människor. Hade en negativ upplevelse i helgen när en kille märkte att vi pratade engelska och började prata med mig. Han frågade om vi ville bli runtvisade i Turnhout, och när jag sa nej och började gå började han kommentera mitt utseende och ragga lite. Ew. Men förutom det har det varit fantastiskt. Vi var på världens bästa bar i Turnhout i lördags och hängde med världens bästa bartender (som sedan hittade oss på Facebook genom Ebbas snapchat (han har stalkerskills som till och med imponerar mig) och bjöd oss på ytterligare en fest i Turnhout som vi ska på på lördag kväll). Har inte träffat Linns värd ordentligt än, men vi ska på fest med henne på fredag, så det blir kul. Gorik, Ebbas värd, verkar jättesnäll och väldigt omtänksam. Han tog verkligen hand om Ebba i helgen, och det var kul att se att han verkligen brydde sig om henne. Brent, Fannys värd, är superrolig. Har som sagt inte träffat Yenti, Linns värd, än.
Och nu, när jag lägger upp det här, är det måndag den 28e september. Sjukt att det bara är 4 dagar kvar. Ännu en fantastisk helg! Åkte till Antwerpen i lördags med min värd Jessica, hennes syster Katrine och deras mamma Tracey (som är världens mest underbara människa). Åt en belgisk våffla för första gången och DOG FÖR DET VAR SÅ GOTT, såg världens snyggaste klocktorn och myste på stan. Åkte till Ardennerna igår (söndag) och hälsade på en av dom äldre sönernas resturang och hotell med den finaste utsikten någonsin (har inga bilder därifrån då min mobil valde att radera dom) och jag åt en jättegod belgisk kalops-liknande gryta. Vi gick nästan vilse i skogen, men vi hade galet kul ändå. Gick ut med tjejerna och belgierna i fredags och lördags kväll, vilket också var helt fantastiskt.
Nu har ni lite bättre koll på vad som händer i Belgien. Kanske lite för bra koll…
Ha det så bra så ses vi förhoppningsvis snart igen!
