Nu har nästan halva tiden i Belgien gått! Dagarna flyter ihop och det känns som att jag har varit här i kanske två dagar? Samtidigt som det känns som att jag har varit här i flera månader. Konstig känsla. I alla fall så tycker jag att det flyter på bra här! Min värdfamilj är hur trevlig som helst. Jag bor i ett väldigt fint hus och familjen har även två jättemysiga katter, så det känns lite som hemma. Den största skillnaden från Sverige är att här är det människor ÖVERALLT och hus ÖVERALLT. Det kanske känns så för att jag hemma i Sverige bor på landet, men en vardagsmorgon på stationen i lilla Geel känns som typ rush hour på Stockholms tunnelbana. Det är lite krigisk stämning och dom övergångsställen som finns används aldrig. Annars är det inte jättemycket skillnad faktiskt, maten är ganska lik (förutom att här äter man gärna majonnäs till allt, jag vägrar), och vissa ord i det flamländska språket är ungefär samma! I helgen var vi i alla fall i Holland och åkte vattenskidor, jätteroligt var det! Vi var också i en stad som heter Leuven. Mamman och pappan från min värdfamilj hade blivit bjudna på en cykeltur runt staden och jag hängde med för att det var tydligen en stad värd att se, och det var det verkligen! Sjukt häftiga byggnader från medeltiden och naturen runt om man också jättefin. Totalt cyklade vi runt 3 mil, galet!!
Praktiken då. Jag praktiserar ju då på en hästklinik och måste säga att det är väldigt intressant! Veterinärerna på kliniken är väldigt duktiga och trevliga så det känns skönt. Dom flesta kan bra engelska. Dock finns det inte alltid jättemycket att göra då det är en ganska liten klinik. Jag tar hand om hästarna som står här, städar, städar och städar lite till. Men under undersökningar så får jag alltid vara med och titta och assistera när det behövs. Det är dock så himla trist att jag inte förstår språket. Som sagt så pratar dom ju bra engelska, men när dom har klienter här så pratar dom på sitt språk och jag missar en himla massa information. Jag får en kort summering och ställer eventuella frågor efter att klienten har åkt hem, men som sagt så missar jag väldigt mycket. Men annars så får jag vara med på väldigt spännande saker, så som ultraljud, röntgenundersökningar och operationer. Operationerna är jätteintressanta och hittills har jag sett tre stycken hästar som opererats på grund av stämbandsparalysering (struppipning), två kastreringar, fyra fall av OCD (lösa benbitar), en operation då man var tvungen att ta bort ena ögat på hästen och en operation då man avlägsnade en stor tumör från hästens huvud. Operationerna är helt klart roligast under praktiken, veterinärerna känns otroligt proffsiga och det är en sån rutin runt det hela, alla vet precis vad som ska göras och vem som ska göra vad. Förutom jag som bara står där som ett fån och typ hoppar in lite ibland, men jag gör det jag kan haha. Jag hjälper mest till att förbereda hästen inför operationen, och idag fick jag även ta hand om hästarna vid uppvaknandet. Det innebär i princip att se till så att hästen inte skadar sig själv då den vaknar upp, det brukar bli ganska dramatiskt men alla gånger jag har varit med har det gått bra.
