Kategori: Belgien – 2015

Hej!

Nu är det bara 5 hela dagar kvar här i Belgien. Det har gått otroligt fort och vi har hunnit med massor på den korta tiden vi varit här. I lördags var jag, Fanny och ”våra” familjer i huvudstaden Bryssel och gick en rundvandring. De ville visa oss de viktigaste platserna i Bryssel och vi såg bland annat kungliga palatset, stadshuset, regeringsbyggnaden och katedralen. Det var kallt och det regnade emellanåt men det blev ändå en lyckad dag. Vi såg många vackra byggnader och lärde oss en del om Belgien. Och så blev det lite shopping också.

Igår (söndag) var det bara jag, Fanny och föräldrarna i ”våra” familjer som åkte på en utflykt till havet. Vi stannade först i en mysig liten stad som heter Brugge. Det är en populär turistort med chokladbutiker i varenda gathörn, vilket vi inte ogillar direkt. Har aldrig i mitt liv sett så många olika sorters choklad och i alla dess former. När vi hade ätit vår medhavda picknick så åkte vi vidare mot havet och Oostende som är en stad precis vid kusten mot Storbritannien. Vi parkerade bilen och tog en promenad ut på piren och satt i solen en stund. Det var klarblå himmel och sol, och med vetskapen att det snöade hemma i Sverige för bara någon dag sedan tänkte vi att vi har det ganska bra här. Sedan gick vi på stranden och hittade några fina snäckskal som vi sparade som souvenirer.

På kvällen ville de visa oss en restaurang som heter Koekoek, där man bara kan beställa grillad kyckling och man äter den med händerna. De tyckte det var väldigt speciellt men jag och Fanny är vana att äta kyckling på det viset så vi demonstrerade gärna våra färdigheter. Vi fick en halv kycklng var och det var nog den godaste kyckling jag har ätit! Fanny och jag blev även osams om vem av oss som skulle flörta med den gulliga servitören men jag tänker inte berätta hur det slutade. Vi är i alla fall vänner igen och vi har lovat oss själva att vi en dag ska komma tillbaka till restaurangen. Så gott var det! Efter en oförglömlig dag somnade vi båda i bilen på väg hem. /Karolina

            

Hej igen!
Så har jag klarat av ännu en dag på stuteriet Holstenhoeve här i Belgien. Nu börjar jag komma in i rutinerna och jag känner mig mer säker på mina arbetsuppgifter. Jag har även lärt känna personalen i stallet lite bättre och jag är tacksam för att de gör så gott de kan med att prata engelska. Stuteriet ägs av Luc Bloemen och Heidi Suls och verksamheten består av avel på rasen Holsteiner samt träning och tävlan i hoppning. Totalt är det 25 hästar i verksamheten (just nu) och ca. 15 av dem rids regelbundet. Några av hästarna ägs av privatpersoner och är inackorderade på Holstenhoeve. Hästarna som är i träning bor i stallet som ligger vägg i vägg med ridhuset. 2-3 åringarna bor i boxar utanför själva stallbyggnaden och 1-åringarna går tillsammans i en enda stor box. Förutom ridhuset så finns även en paddock utomhus där de ska börja rida hästarna snart, då det börjar bli varmare ute.

Heidis dotter Kim tränar hästarna dagligen och åker på hopptävlingar i princip varje helg. Jag är riktigt imponerad av henne som ryttare och hennes effektivitet i arbetet med hästarna. Hon är bara 20 år gammal och har redan ett enormt ansvar i familjeföretaget. En tuff hästtjej helt enkelt!

Såhär kan en dag på Holstenhoeve se ut för mig:

Jag börjar 08:30 på morgonen. Kim och en tjej som heter Sanna har redan börjat rida några hästar och min uppgift är att hålla en ny häst sadlad och tränsad åt var och en av tjejerna. Om jag har en häst redo fastän Kim eller Sanna inte har ridit klart så longerar jag den en stund i ridhuset. När någon av tjejerna har ridit klart tar jag hand om den hästen och tar av all utrustning, spolar av hovarna, ser till så att hästen är torr, lägger på täcke och penslar på hovolja innan jag släpper in den i sin box. Lindsey (en tjej som jobbar som hästskötare på Holstenhoeve) och jag hjälps åt med allt detta och nu går det riktigt smidigt. I början verkade det så stressigt. Jag hade svårt att hinna med och jag kunde inte hästarnas namn så jag visste inte vilken box de skulle till m.m. Men vad mycket man lär sig på en vecka!

Hela förmiddagen går åt till träning av hästarna och lunchen brukar vi äta runt klockan 1. På eftermiddagen är det ganska lugnt. Då är det bara Kim som rider de hästar som inte blev ridna på förmiddagen vilket är 4-5 stycken. Jag brukar få gå ut till unghästarna och rykta dem eller fläta manen på någon häst. Är det fint väder så kan vi släppa ut några hästar i en mindre hage. Om jag känner att jag inte har något att göra så kan jag alltid smörja utrustningen eller mocka boxarna. Det är egentligen rent hästskötarjobb och jag trivs bra med det.

I fredags fick jag följa med på hopptävling med Kim, Luc och fem hästar. Det var 45 minuters resa med lastbilen och anläggningen vi kom till var gigantisk! Tävlingen var utomhus och där fanns tre stora ridbanor plus en mindre där framridningen hölls. Det fanns även en jättestor byggnad som innehöll tre ridbanor, som jag antar också var av de större måtten. Kim tävlar för att ge hästarna erfarenhet och för att hästägarna vill det. Det är också en chans att visa upp hästar som är till salu. Jag fick agera hästskötare även på tävlingen och det var en rolig upplevelse. Inte alltför stressigt och jag hann se en del fina ekipage. Jag fick också filma varje gång Kim red banan. Jag tog en del kort på anläggningen, inte så mycket på hästarna då jag var tvungen att sköta mitt jobb.

Nu på fredag bär det av på tävling igen och det ser jag fram emot! Nu vet ni lite om vad jag sysslar med på dagarna i alla fall. Ha det så bra så hörs vi snart igen! Karolina

 

Tjo igen bröder!

Idag åkte jag och Zoe till Antwerpen för att möta upp Karolina och Coleen (vet inte om hon stavas så men men) för lite shopping!

Jag och Karolina kastade oss i varandras famnar och skrek: ”Ja vi kan äntligen prata svenska!” Det roliga var att vi kom på varandra flera gånger att vi pratade engelska med varandra, haha man vänjer sig väldigt fort! Så under hela dagen skiftade vi mellan engelska och svenska vilket vi skrattade många gånger åt. I alla fall så åt vi på Mcdonalds och det visade sig att Coleen var en fangirl (googla om ni inte vet vad det är) precis som mig så vi satt och skrek på varandra om olika serier, ships, otps och skit (åter igen – googla om ni inte fattar), det var sååå roligt, Zoe och Karolina tyckte nog vi var lite jobbiga haha men Karro är i alla fall van med mig.

Antwerpen var i alla fall en fantastiskt fin stad, deras tågstation… jisses säger jag bara, så mäktig! Efter att ha tjatat konstant sen jag kom hit efter en godisaffär hittade vi till sist en, så just nu är jag väldigt lycklig! Efter att ha sagt hejdå till Karro gick jag och Zoe och köpte våfflor och jag säger då det…. GUDOMLIGT GOTT. Haha jag gillar inte ens våfflor? Men de var sjukt goda, vi tog båda varsin doppad i choklad och smarties som topping, nomnonom!

Nu ikväll kom Zoes plastsyrra och hennes pojkvän hit och åt. Underbara personer! Vi pratade länge och diskuterade skillnaderna mellan våra länder. Riktigt kul! Efter att de åkt gick jag in på mitt rum och streamade mello eftersom Måns min älskling tävlade och ja han utklassade ju, så det enda som fattas för att det är skulle bli en perfekt dag är alla mina saknade där hemma. Ha det bäst, vet att ni saknar mig, puss puss.

ps. Vill påpeka att jag fortfarande lever (imponerande jag vet) 

 

Hellu folket!

Idag är det onsdag och vi har varit i Belgien i 4 dagar nu så jag tänke dra ihop en liten sammanfattning om vad som hänt sedan vi lämnade Sverige.

Ja det hela började bra med att Karro missade tåget…. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta men var mest glad och förvånad att det inte var jag. Hon han senare ikapp tåget och hoppade på i köping istället, så som jag brukar säga: det löser sig och det gjorde det ju. Nästa panikattack kom när Kajsa tappade bort våra biljetter, men som sagt allt löser sig alltid, och biljetterna kom fram. Flygresan gick bra, jag tror alla vi tre sov mesta delen. När vi väl klev ur planet irrade vi länge runt på den gigantiska flygplatsen i Bryssel tills vi hittade bagaget. Kajsa hyrde en bil och efter att ha fixat med GPs: en kom vi till sist iväg, och gissa vad? Vi åkte inte vilse, poäng till oss! Dock så virrade vi istället länge runt på skolan eftersom ingen var där att möta oss, vilket hade sin förklaring till att Kajsas telefon inte fungerande och meddelandet till Els om att vi var här inte hade kommit fram. När Els kom pratade och fikade vi och gick igenom lite hur vår vistelse kommer se ut. Jag satt som ett förvirrat fån när jag fick reda på att jag skulle vara på tre olika praktikplatser olika dagar i veckan men men… jag lever ju fortfarande. Våra värdfamiljer kom och vi pratade lite till innan vi följde med dem hem. Kvällen bestod då mest av lite småprat och uppackning. Jag har fått ett jättefint eget rum med separat dusch.  Jag trivs som en kung.

Familjen som jag bor hos är jätte trevliga och åkte runt flera gånger med mig till praktikplatserna så att jag skulle hitta ordentligt. På lördag ska nog Karro, jag och båda tjejerna som vi bor hos åka och shoppa (ja Elise du ska få choklad) i Antwerpen, det kommer bli spännande!

Nu till praktikplatserna där jag spenderat var sin dag den här veckan.

Måndag – Veterinär

Kajsa och Els åkte runt med mig till de olika praktikplatserna för att säga hej och lämnade sedan av mig på det sista stället vilket var hos en veterinär som heter Caroline. För det första så måste jag säga att hon har en blind assistent, BLIND. Jag trodde hon skämtade först men nej, och hon hade stenkoll på allting. Visst det kanske tog lite längre tid för henne att hämta saker och göra iordning dem men hon var verkligen duktig, jag blev super imponerad! Det går om man vill. Både Caroline och Rebecca var jätte härliga och roliga, vi hade en väldigt bra dag tillsammans. Det finns ju inte så mycket för mig att göra förutom att hjälp till att hålla, hämta saker och sådär, utan det är ju mest att bara vara med och lära vilket jag personligen tycker är jätte intressant. De förklarade medan de höll på, sa vad de gjorde och varför, jag lärde mig mycket och för mig som vill bli veterinär eller veterinärassistent var det väldigt lärorikt, jag ser fram emot nästa vecka då jag ska dit igen!

Tisdag – Hundpensionat/uppfödare

Ska börja med att påpeka att jag cyklade dit alldeles själv (och jag tappade inte bort mig vilket jag borde få medalj för) Jag och Kajsa hade pratat lite innan om det här stället och sagt att vi skulle ta det med en nypa salt och bara se det som erfarenhet med tanke på att hon hade sagt till oss dagen innan att hon hade 80 hundar, japp ni läste rätt, 80 stycken, varav väldigt många valpar. Jag tänker vara ärlig, jag mådde dåligt när jag var där men lärde mig att stänga av känslorna under dagen, jag tänker inte dra upp alla anledningar här utan kommer berätta mer om det när jag kommer hem. Dock så tror jag ändå att det finns värre ställen, ägaren var ändå noga med att när det väl städades så skulle det städas ordentligt men att hålla 80 hundar själv…. Ja ni kan tänka er själva. Men trots det så ser jag fortfarande praktikplatsen som ett bra ställe att vara på av den anledningen att jag får se väldigt mycket olika typer av hundar med olika beteenden osv.  Jag tror även att det är viktigt att man får uppleva hur sådana här verksamheter fungerar i andra länder vilket är bra erfarenhet att ta med sig hem sen.

 

 

Onsdag – Veterinär

Idag var jag då hos den andra veterinären och precis som andra stället trivdes jag utmärkt, hon och hennes assistent var super trevliga. Både veterinärerna har haft kliniskt rena och snygga arbetsplatser, och jag ser fram emot att få spendera mer tid med dem. (Vill igen påpeka att jag cyklade dit själv utan att jag hamnade mitt ute i ingenstans.)

Så kort sagt kan jag säga så här: Jag lever, jag har inte tappat bort mig själv, jag trivs enormt bra på två av platserna och ser den andra som ett bra ställe att få mer erfarenhet, engelskan är inget problem, familjen är jätte trevlig och vädret är fantastiskt. Så trots att jag saknar alla extremt mycket måste jag säga att jag trivs ganska bra här nere, ha det gött!

 

//Fanny

 

ps. här har ni ett par bilder

Hej!
Nu har det gått två dagar sedan vi landade i Bryssel efter en okomplicerad flygtur på två timmar, som även var min första flygtur. Att starta och landa var inte mer läskigt än att åka bergochdalbana så det gick bra.
Jag har börjat vänja mig vid att prata engelska hela tiden och märkt att det går att göra sig förstådd även om man inte riktigt kommer på ett ord eller en mening på engelska. Antingen får man försöka förklara vad man menar med andra ord eller så säger man det på svenska och hoppas att det heter något liknande på ”dutch” (som är språket de pratar i denna delen av Belgien).

Just nu sitter jag i soffan och tittar på en belgisk dramaserie tillsammans med familjen som jag bor hos, i ett mindre samhälle som heter Meerhout. Familjen består av mamma Myriam och hennes barn Collien och Casper. Collien är lika gammal som jag så vi kommer bra överens. Igår följde jag med henne till gymmet och vi tränade tillsammans, vilket var roligt! Intresset för träning är något som vi har gemensamt. Hon pratar mycket och är inte blyg av sig vilket är skönt faktiskt! Det blir aldrig tyst och obekvämt för om inte jag kommer på något att säga så gör hon det. Jag börjar faktiskt redan känna mig hemmastadd här så jag tror inte det kommer vara några problem att stanna här i tre veckor.

Min praktikplats är ett stuteri och träningsstall med namnet ”Holstenhoeve”. Det ligger knappt en kilometer härifrån så jag kan cykla eller gå dit utan problem. Mina arbetsuppgifter består av att sadla hästar som ska ridas och sedan ta hand om dem efteråt. Jag får se till så att hästarna är rena och torra innan jag släpper in dem i sina boxar.
Än så länge känns allting bra med både familjen och praktikplatsen. Jag tänkte att jag skulle beskriva arbetet på Holstenhoeve lite noggrannare i ett senare inlägg, så tills dess får ni ha det så bra hemma i Sverige!
Kram Karolina