Det var en trött och samlad grupp som på morgonen kl 5.30 gick tillsammans, de 200 meterna från hotellet till busshållplatsen, för att åka tillbaka från Arusha till Kibaha. Det hade förekommit diskussioner om hur vi skulle genomföra denna resa, då några av oss hade känning av magont med behov att vara nära en toalett. Någon toalett finns inte på Tanzanias bussar. Men med förhoppning om att eleverna känt sig bättre kvällen innan, bestämdes det att åka buss. Vi hade alla enorma upplevelser med oss från Ngorongoro kratern och från bergen kring Arusha. Allt gick väl, trots minimalt utrymme i bussen och med långa och många (10,5) timmar nådde vi till slut åter Kibaha och vandrarhemmet, det var många som kände det som om att komma hem. Vi duschade, bytte om kläder och packade det sista innan vi tillsammans åt en avskedsmiddag med några av lärarna från Kibaha. Därefter blev det färd till flygplats och påbörjande av resan hem.
Det har varit en oförglömlig resa. Jag är oerhört tacksam och glad över att fått vara med och dela glädje och entusiasm tillsammans med härliga elever och lärare i ett annat sammanhang än inom skolans väggar. Det har varit härligt att få se all energi som sprudlade i gruppen inför olika aktiviteter och hur alla accepterade och stöttade varandra i svårare situationer som när en del blev sjuka. Som lärare blev jag extra glad, när eleverna kom tillbaka, efter gruppdiskussionerna med elever från både pojk- och flickskolan på Kibaha, sprudlande av iver över att få berätta hur och vad de hade diskuterat och vad hade de lärt både sig själva och de afrikanska eleverna om varandras levnadsätt och kultur. Många skillnader togs upp bl a skillnader i synen på kvinnors klädsel som påverkar vilken man de får gifta sig med, inte för avklätt, då skämmer man ut sig. Eleverna reflekterade över många skillnader mellan våra skolor, bl a att det fanns en stor disciplin och sättet hur eleverna hälsade på oss när vi besökte deras klasser. De mindre barnens glädje när de sjöng och uppträdde inför oss och deras nyfikenhet och intresse att få vara oss nära. Tänker särskilt på Barnhemmet och Nursery school, där våra elever blev uppvaktade av barn som ville kramas och inte ville släppa taget om deras händer.
Vi har fått varit en del av Afrika och lärt känna landet med dess kultur och seder och mött många underbara människor. Vi fick ta del av landets äldsta kultur, massajfolket, och blev indansade in i deras lilla by. Med mycket stor vördnad och mäktig känsla fick vi delta i dansen och sen ställa frågor om deras urgamla levnadssätt. Vi har fått känna solens brännande strålar, värmen och fuktigheten som omgav våra kroppar och fått se de ihållande regnens styrka förstöra stora delar av vägar och fylla stora områden med vatten. Vi har verkligen lärt oss vad som menas med ”traffic jam” efter ett antal timmar i kö och kaos på vägarna i både trånga bilar och bussar. Vi har sett många insekter och smådjur på nära håll, en del även i våra rum. Vi har lärt oss uppskatta en ”vanlig” toalettstol och varmvatten i duschen. Vi har även reflekterat hur man handlar på marknader och hur svårt många av oss tyckte det var att pruta med försäljarna. Vi har känt oss uppvaktade av Afrikas människor som ”Mzungu” och en del av flickorna fick även ta del av kramar och pussar på händer och tom frierier från unga afrikanska pojkar. Vi har lärt oss att deras matkultur skiljer sig en hel del från vår och att afrikanerna har en annan bakteriekultur i sina tarmar. Vi har sett hur olika vi sköter och tar hand om våra tamdjur, ex kor, grisar, hönor, kalkoner, getter och hundar, och måst även behärska sin önskan över att få känna och klappa på små hundvalpar. Vi såg också skillnader i arbetsvillkor och lokaler när vi besökte en sisalgarn-tillverkning och att de flesta människor hämtar vatten från en brunn mha moped och dunkar. De behöver ca 15 lit/pers/dag till skillnad från våra 200lit/person/dag.
Vi fick besöka och läsa om Afrikas slaveri och fick känna en del av historiens vingslag när vi gick omkring i byggnaden som användes till lockbete innan afrikanerna såldes. När vi äntligen fick bada i Indiska oceanens varma vatten, var det många som kände stor lycka och inte ville åka därifrån. Vi har sett hur man odlar träd under andra förhållanden, samt att de planteras ut för olika ändamål och hur träden skiljer sig från våra svenska trädslag. Vi har lärt oss att längta efter vissa saker och fått känna lycka över så små saker som att få handla godis och chips vid ett stop på en bensinmack.
Vi har fått varit delaktiga i livet i Afrika, vilket varit oerhört givande. Afrika, med alla härliga människor, dofter, smaker, färger och djur kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. Både savannen och bergen gav mig oförglömliga vackra utsikter som alltid kommer att vara etsade i mina ögon.
Tack till alla elever och lärare jag mött och tack till alla föräldrar som lånade ut sina ungdomar till oss under tre veckor, utan er alla hade det varit svårt att genomföra denna resa. Jag ser framemot att få ta emot de afrikanska eleverna och lärarna från Kibaha på Kvinnersta i höst och hoppas att vi tillsammans kan bidra att de i sin tur får en oförglömlig tid i Sverige.
Asante sana / Karibu
Anki Boström